Ålhults herrgård

Detta är en riktigt gammal stormannagård i det gamla folklandet Sevede som ingick i det historiska landskapet Småland. Förmodligen har här funnits flera gårdar som under medeltiden samlades till en storgård. De äldsta skriftliga beläggen för godset Ålhult är från 1300-talet och då var detta en av Smålands mest betydande gårdsanläggningar. Den första ägare man känner till namn är Karl Haraldsson Gren som efterträddes av sonen Harald Karlsson av släkten Stubbe. Harald Stubbe var riddare, riksråd och lagman på Öland. Då, om inte tidigare, började en period där Ålhult ägdes av rikets mest inflytelserika släkten.

Genom arv och försäljningar blev general Carl Fredrik Pechlin ägare till godset Ålhult år 1755. Denna Pechlin var en mycket intressant personlighet; han var inblandad i mordkomplotten mot kung Gustaf III och dör som fånge på Varbergs fästning år 1796. Pechlin ska också ha varit en riktig ’bondeplågare’ som gjorde livet surt för bönderna i Södra Vi socken. Samtidigt var han en mycket företagsam man som ägde ungefär hälften av Djursdala och Södra Vi socknar. Pechlin förvandlade Ålhult till en mindre industriort med järnbruk, benstamp, tegelbruk och många fler verksamheter.

Efter släkten Pechlin såldes Ålhult vidare till Gustav Nordström som gav gården det utseende den har idag. Den slottsliknande herrgårdsbyggnaden i trä om två våningar i nyklassicistisk stil uppfördes av Nordström år 1815. När sonen Karl Nordström styrde på Ålhult lades bruksverksamheten ned, nu var småindustrins tidevarv snart över och de större industrierna tog över. I stället tog lantbrukslivet över på Ålhult med ett eget mejeri.

Med Nils Petter Danielsson, som övertog Ålhult år 1906 inleddes en helt ny epok för Ålhult, Brännebro och det nya stationssamhället Gullringen. Danielsson grundande den träindustri som kom att bli signum för bygden under hela 1900-talet. Dessvärre krossade lågkonjunkturen på 1920-talet Danielssons livsverk; medan samhället Gullringen fick en ny blomstringstid under Ansgarius Svenssons bolag Gullringens Träförädling (senare Gullringenhus) mötte Ålhult gods en betydligt lugnare tid. Först som pensionat med fru Maja Hultblom som föreståndarinna. Senare under 1900-talet avvecklades Ålhults markinnehav bit för bit, och marken övertogs av bygdens lantbrukare. Även om själva godset har minskat i omfattning så står Ålhult alltjämt kvar, stolt bär det på många av bygdens minnen.

Ljudberättelsen är producerad inom projektet Unika historiska Kalmar län.