Tillbaka

Norra gravfältet

De stora gravrösena av sten anlades ofta under den äldre bronsåldern, medan de mindre gravarna, med kremerade döda lagda i urnor, var vanligare under den yngre delen av bronsåldern.

Nu står vi vid ett gravfält med just sådana mindre gravar. Ungefär 25 gravar av olika form och ålder finns här på en yta av 150 x 80 meter. Gravplatsen har använts under både brons- och järnålder, under en period om minst 2000 år. Följ en av stigarna in på gravfältet och låt platsens historia omsluta dig. Har du hittat domarringen? Det är cirkeln med glest placerade stenar, idag är de sex till antalet men ursprungligen fanns sju stenar i stenkretsen som mäter 8 meter i diameter. Domarringar har egentligen inte alls med domare eller ting att göra, utan är en form av gravanläggning vanlig under slutet av bronsåldern och in i järnåldern. Här i området finns också 20 resta stenar som markerar gravar. Här på gravfältet finns fyra extra intressanta lämningar med stensättningar som formar var sin rektangel – visst ser det ur som husgrunder? Två av dessa är gravar som döljer en eller flera gravurnor, men de två andra rektanglarna har en vall av jord runt sig. Dessa kan vara lämningar efter något som arkeologer kallar för kulthus. Detta var inga hus som bronsålderns folk tänkte bo i, utan hus som användes vid gravritualer och kanske vid andra religiösa högtider. Den ena mäter 18 gånger 8,5 meter och ligger i nord-sydlig riktning, medan den andra är 12 gånger 7 meter och sträcker sig nordväst – sydöst. De vanliga bostadshusen ute i bygden var så kallade långhus där tre rader av trästolpar bar upp taket som bestod av vass eller torv, medan väggarna var flätade slanor tätade genom lerklining. Stormannagårdarnas hus kunde vara imponerande anläggningar på uppåt 40-50 meter, medan andra bodde på betydligt enklare gårdar. Samhället var skiktat med rikare och fattigare och många däremellan, det var också hierarkiskt samhälle med fria och ofria människor. Man bodde på friliggande gårdar utspridda i landskapet, egentliga byar var fortfarande ovanligt.

Ljudberättelsen är producerad inom projektet Unika historiska Kalmar län.