Tillbaka

Pell-Erik

Pell-Erik var samtalsämnet i Vissefjärda på 1870-80 talet. Per Erik Davidsson föddes i Backabo 1837. Han var rastlös och äventyrslysten till sinnet. 1866 dök en mystisk man upp på gården. Pell-Erik hade lärt känna honom när han arbetat vid ett järnvägsbygge. Han hette Alexander Johansson Lindberg. Ingen såg honom men han befann sig på Pell-Eriks vind och fick mat genom en lucka i taket. När han försvunnit började Pell-Erik resa mer än förut. Det visade sig senare att den mystiske mannen tillverkat sedlar på vinden. Han hade tidigare arbetat på olika tryckeriföretag och avtjänat tre års straffarbete i Ryssland för sedelförfalskning. Lindberg stod för yrkeskunnandet och Pell-Erik för startkapitalet med inköp av papper, tryckpress, gravyrverktyg och färg. En del av sedlarna trycktes på olämpligt papper och för att få dem mjuka och nötta gick Pell-Erik omkring med dem i skorna. Pell-Erik reste nu till Danmark och Tyskland för att avsätta pengarna i säkrare valuta. Han reste även till Stockholm och det var där han befann sig när de blev avslöjade. När han förstod att polisen var dem på spåren dumpade han sedlar i havet. Dessa knyten med pengar flöt i land och började cirkulera igen. Historien nystades upp. Lindberg greps i Göteborg och efter förhör greps Pell-Eriks far och bror och sattes i förvar i Kalmar. Peter Erik Davidsson var nu efterlyst men lyckades hålla sig gömd i skogen i mer än ett år och fick fullt stöd av hembyns befolkning. Här var han ju den gamla vanlige Pell-Erik, som hamnat i trångmål. Vid ett av de första tillfällena länsman kom till Backabo på jakt efter Pell-Erik (och det kom att bli många gånger) möttes de två på landsvägen i Förlångasjö. Länsman frågade hur långt det var till Backabo. Pell-Erki förklarade vägen, frågade om de var ute efter Pell-Erik och önskade länsman lycka till. Pell-Erik fick både hjälp att täckas med hö och att gömma sig i kökssoffor hemma hos grannar och bekanta för att undkomma lagens långa arm. Det blev skallgångar och hittelön på 50 kr utlovades för den som avslöjade hans gömställe. Till sist greps han hemma på sin egen gård och dömdes till 12 år i straffarbete. I förhör berättade han att han grävt ner en kruka med utväxlade pengar i en myrstack i Backabo. Man sökte efter krukan och fann tydliga spår efter den. Någon annan hade hunnit före. Efter fängelsetiden startade han affär, hyrde kvarn, blev socialist, sedan starkt övertygad kristen och hade många tankar och idéer om framtiden som han gärna delade med sig av. Han gifte sig vid 40 års ålder med Johanna Emanuellsdotter som han faktiskt redan hade en 15 år gammal dotter tillsammans med. Pell-Erik kom till ro i november 1923, 86 år gammal. Hela historien om Pell-Erik finns att läsa i ”I Dackebyggd 1956” nedtecknad av Carl Ågren och 1985 av Herbert Jonsson. Historierna skiljer sig något åt och är här återgivna med lite av båda.