Stationen
Gullringen stationssamhälle växte fram sedan järnvägen kommit år 1902. Då stod Östra Centralbanan färdig, den knöt ihop småländska Hultsfred med Linköping i Östergötland. Idag är sträckan del av den så kallade Stångådalsbanan mellan Linköping och Kalmar.
År 1902 kan sägas vara startpunkten på Gullringens moderna historia, det var då orten fick sitt namn och växte från några enkla torp under godset Ålhult, till ett sprudlande stationssamhälle. Torpet Saxen, eller Saxtorp som det ibland benämns i historiska källor, fanns här i närheten. Det huserade folk ända fram till 1960, och flyttades året därpå till Björkhult.
Järnvägen blev navet i en snabb utveckling; omvärlden kom närmre och stationen var porten ut i världen för både människor och varor. Meter för meter, i en imponerande hastighet, drogs järnvägen fram av rallarna. Ett arbete som pågick året om tills linjerna stod klara. Vintern 1899–1900 var ovanligt kärv med temperatur ned åt -30° men arbetat pågick oförtrutet och i juni 1900 närmade sig rallarna Gullringen. Söndagen den 11 maj 1902 öppnades banan för trafik innan invigningen en knapp månad senare.
Här byggdes ett vackert stationshus i trä med två våningar. I bottenvåningen låg biljett- och resgodsexpedition och väntsal. Stinsen bodde på övervåningen med två rum och kök. Årsskiftet 1970–71 drogs bemanningen in, siste stins på plats och nummer tio i ordningen var Rune Bystrand. 1980 fanns planer att riva huset som i sista stund räddades av engagerade Gullringsbor.
Den 8 juni 1902 rullade det första tåget in på stationen, kung Oscar II med sällskap hade startat turen i Vimmerby och var på väg mot galamiddagen i Linköping. Järnvägsinvigningar var påkostade och storslagna händelser med stopp i varje samhälle; stationshuset var dagen till ära pyntat med det skogen hade att ge i form av tall- och granris. Med blåsorkestern spelandes vinkade stationsföreståndare Johan Bom högtidligt av tåget med det kungliga sällskapet.
Den här ljudberättelsen är producerad inom projektet Unika historiska Kalmar län.