Vrakens vittnesbörd
Fynden av vrak i Östersjöns djup, är dramatiska och konkreta exempel på den geopolitiska utvecklingen och motsättningarna mellan flera stater i ett för världen unikt gränshav. De återspeglar såväl våldsamma krig som livsviktig handel mellan länder med skiftande politiska system och historisk utveckling. Under årtusenden har Östersjön varit och förblir en förenande länk för människors utbyte av både varor och idéer.
Handeln har sedan förhistorisk tid varit baserad på de eftertraktade råvaror som producerades i Östersjöregionen; järnet, kopparen, skogen, spannmålen och hampan, för att nämna några livsviktiga produkter för hela Europas välstånd och utveckling. Även lyxprodukter avsedda för en kräsen och statusmedveten elit, var också innehållet i vraken som aldrig nådde sin slutdestination.
Den successiva övergången från segel- till ångfartyg under senare delen av 1800-talet, innebar en dramatisk förändring av sjöfartens villkor. Nu var man inte längre beroende av vinden som källa för framdrivning, även om de allra första ångfartygen hade stödsegel för säkerhets skull. I stället blev det kol och koks mer och mer utgjorde båtarnas bränsle. Fartygen blev allt större dynamiska maskiner som kunde föra tyngre laster och garantera kortare och säkrare leveranstider. Handeln blomstrade och tillväxten ökade, men också efterfrågan på den livsviktiga stenkolen som utgjorde basen för tillverkningen av den mer energirika koksen.
Åtskilliga av vraken som återfinns i Östersjön, är handelsfartyg som föll offer för krigiska handlingar under 1900-talets förödande världskrig. Flera av fartygen var lastade med järnmalm. De sänktes av örlogsfartyg, under mer eller mindre dramatiska former i försöken att hindra fiendens rustningsindustri. I några fall skedde de genom torpedering, med civila besättningsmän som offer. Försåtliga mineringar krävde också hundratals offer, under de våldsamma krigsåren.
Många är även de ubåtar som både sänkte och sänktes i Östersjön under världskrigen. I årtionden vilade de glömda i sina våta gravar, för att i modern tid upptäckas av främst historieintresserade dykare. Men flera handelsfartyg gick också under i hård sjö, ofta med förskjuten last eller kraftigt nedisade under kalla vintermånader. Stormförlisningarna lämnade inga spår av fartygens slutliga öde. De försvann in i historiens glömska, men har i många fall väckts till liv genom upptäckt och kan nu berätta sina dramatiska historier.
Ljudberättelsen är producerad inom projektet Unika historiska Kalmar län.
Foto: Erik Bjurström