Tillbaka

Järnvägsvallen/Sot-Sara

Detta är en utpräglad skogsbygd med rika naturtillgångar i skogens råvara, ett faktum som är lika säkert idag som för förr tiden. När järnvägen kom öppnade sig nya möjligheter att nå ut med bygdens varor på en större marknad. Till godset Ålhult anlände år 1905 den driftige Nils Petter Danielsson, en mycket framgångsrik företagare inom träindustrin. Hans ankomst markerar, tillsammans med järnvägens tillkomst, en viktig brytpunkt i bygdens historia. Danielsson grundade ett modernt ångdrivet sågverk i närheten av den nybyggda stationen, senare också hyvleri och en lådfabrik.
Med lilla ångloket ’Sot-Sara’ på 20 hk drogs timmer till sågverket på skogsjärnvägarna. Tills slut hade Danielsson låtit anlägga 14,5 km smalspårig järnväg ute i skogarna. Från sågen gick ett spår västerut mot sjön Möckeln med ett stickspår ner till Lindefallasjön, ett annat spår gick till sjön Ören. Timret kunde då transporteras till sågen i Gullringen och sedan som färdiga trävaror vidare ut till den hungriga marknaden via stationen i Gullringen och Östra Centralbanan.

Ute i skogarna var det ett hårt arbete från 06 till 18 med att avverka och flytta timret fram till de väntande järnvägsvagnarna. Sedan tog föraren och bromsaren tåget in till sågverket, även detta ett hårt och vanskligt arbete. Ibland spårade ’Sot-Sara’ ur det bitvis bristfälliga spåret, vilket orsakade ett tidsödande arbete att få tåget upp på spåret igen. Sommartid var brandrisken överhängande, flera gånger fick man rycka ut för att släcka markbränder som ångloket tänt på. De dagar ’Sot-Sara’ inte kördes stod loket stallat vid lokstallet som låg strax väster om järnvägsövergången Ydreforsgatan-Stationsgatan.
Under 1920-talets kraftiga prisfall, som drabbade träindustrin hårt, föll Danielssons livsverk samman. Banorna där Sot-Sara ångade fram revs upp 1936.