Kosthållning

Herrgården Fredriksberg hade en välskött trädgård som gav tillgång till en riklig mängd frukt och grönsaker, vilket skiljde sig markant från vad allmogen kunde odla. Här odlades inhemska kryddor, och dessutom fanns möjlighet att köpa kryddor från andra länder. Jakt var också en viktig del av livet på herrgården, vilket innebar att man kunde njuta av en mängd viltkött.

Trots den mångsidiga kosthållningen förblev spannmål den huvudsakliga födan fram till mitten av 1800-talet. Det var då potatisen började få genomslag som det primära livsmedlet. Under den andra hälften av 1800-talet ökade produktionen och konsumtionen av kött och mejeriprodukter stadigt.

En typisk finare måltid i början av 1800-talet var, precis som idag, uppdelad i förrätt, huvudrätt och efterrätt, men man serverade oftast flera rätter. Förrätten bestod ofta av eleganta soppor eller buljonger, medan huvudrätten kunde innehålla en variation av varma och kalla rätter som puddingar, pastejer, stuvningar, aladåber, stekt kött och fisk. Efterrätten kunde inkludera olika bakverk, frukter och konfekt. Vin var det sedvanliga dryckesvalet och måltiden präglades av överflöd. Vid ett dukat bord hade varje gäst sin egen tallrik, glas, bestick och servett.

Vid festligare tillfällen var det vanligt att man sjöng och höll tal. Till vardags var maten enklare, men tack vare tillgången till mer frukt och bär kunde det alltid serveras en efterrätt. Fram till slutet av 1800-talet var det enbart små barn som drack mjölk; övriga drack svagdricka och öl.

En intressant notis från Fredriksberg visar på herrgårdsfruns noggrannhet när det kom till matlagning. Inför jul ett år beordrade hon att tio grisar skulle slaktas, varav en skulle vara extra gödd med mjöl och ärtor, eftersom den var avsedd för herrskapet. Hon var också noga med att osten skulle tvättas i brännvin och läggas i humle för att få den rätta smaken.

Fotografiet visar ett tidigt växthus.