Tillbaka

Smedstugorna

Det fanns ursprungligen sju smedstugor på Storebro Bruks område. De uppfördes runt 1750 och användes som bostäder åt hammarsmeden samt stall- och ladugårdsfolket.

I en av Smedstugorna växte Uno Pettersson upp. Han föddes 1887 i Smedstugan. Föräldrarna hette Lars Magnus och Lovisa Pettersson och syskonskaran bestod av nio barn, fem pojkar och fyra flickor. Fadern startade sin anställning vid bruket som statare. Lönen var 75 kronor om året, men växte med åren till 200 kronor. I takt med att lönen växte hade familjen råd att skaffa sig en egen gris.

Familjen Pettersson fick varje jul 25 kronor av en leverantör till bruket, Wahlen & Block i Stockholm. I brevet med julgåvan stod det alltid: ”Till familjen med de vithåriga pojkarna på sågen.”

Bostaden i Smedstugan bestod av ett rum och kök om totalt 29,6 kvadrat. Men köket var så kallt att hela familjen på elva personer fick sova i det stora rummet. När familjen skulle äta satt de lite varstans i rummet och köket. Det fanns ingen plats så att alla kunde sitta samlade. Barnen satt ibland på spishällen.

Vid tio års ålder, 1897, började Uno på ångsågen i Storebro som latts-pojke. Arbetet började vid sex på morgonen och varade till sex på kvällen, med en och en halv timmes matraster. Lönen var 60 öre per dag och sågaren fick fem kronor om dagen. Uno tyckte att skillnaden var väldigt stor. Unos lön fick hans mamma Lovisa och han fick tillbaka en 50-öring.

I köket fanns en stor bakugn där mamman bakade så gott bröd att varje gång konsul Wijström från Oskarshamn var i Storebro, köpte han med sig fyra limpor hem. Hon fick 50 öre per styck för dem.

Vid 18 års ålder fick Uno jobb vid sågen i Pelarne. Han köpte sin första cykel för 53 kronor för att kunna cykla till sitt nya jobb. När det var mycket snö så fick han gå hela vägen till jobbet, två timmar dit och två timmar tillbaka.

Foto: Smedbostäder, Storebro järnbruk, Kalmar läns museum