Tillbaka

Egna hem i Storebro

På 1940-talet var det viktigt att arbeta. Bruket hade byggt ut och anställt en hel del personal. Beställningar kom i stor mängd från Sverige men också från Norge och Finland. När det var mycket att göra kallade personalen före taget för firma Dag&Natt eftersom verksamheten var igång hela tiden. De flesta invånare i Storebro bodde på denna tid dels i anslutning till posten och järnvägsstationen, dels vid övre bruket. De stora bostadskasernerna vid övre bruket hade 14 respektive 18 lägenheter. Det fanns också lite mindre bostadshus med fyra lägenheter. Ett av dessa hus hade tvättstuga på bottenvåningen och telegrafstation på andra våningen. Det fanns dessutom bostadshus uppe på kullen vid Gamla skolan redan vid denna tid. Kamrersvillan beboddes av kamrer Eriksson. Verkmästare Ivar Nilsson bodde i villan i den branta backen vid gjuteriet. Smedstugorna var bebodda och sjöd av liv. Kvarnen, som numer är bruksmuseum, var i drift.

Vid järnvägsstationen var det fler bostadshus och affärer. Posten låg utmed järnvägen mittemot stationen. Utmed den nuvarande Stationsgatan var det flera bostadshus både öster och väster om stationen. Upp mot nuvarande samhället fanns det dessutom två speceriaffärer, en slaktare och skräddare.

Brukssamhället expanderade och man behövde snabbt nya bostäder för alla anställda. Både kommunen, först Sevede kommun och efter kommunsammanslagningen Vimmerby, och företaget  byggde lägenheter för både arbetare och tjänstemän som hyrde eller fick köpa bostäderna till subventionerat pris.

När det gäller Örnmaskiners bostadsbyggande så inleddes det med delägarnas egna hus på Örngatan. Kort därefter byggdes det fem enbostadshus på nedsidan av Vimmerbyvägen. De såldes för 20.000 kronor styck. Nästa steg var fem hus på andra sidan Vimmerbyvägen. De kostade 28.000 kronor styck. Företaget byggde också tolv av husen uppe på Solklintehöjden, övriga enbostadshus uppfördes av kommunen. Örnmaskiner byggde fem stycken fyrafamiljshus på slänten mot nuvarande centrum. Det skulle bli totalt 300 företagssubventionerade bostäder.

Då Örnmaskiner 1963 köpte bruket erbjöds de anställda att till mycket förmånliga priser köpa de hus de hyrt av företaget. Husen såldes snabbt och trivseln blev bättre när man nu kunde äga sitt eget hem.

Ivar Gustafssons tanke uppmuntrade sina anställda att köpa egna hus eftersom då visste han att de stannade kvar i Storebro. Det fanns ett samarbete mellan bruket och Gulringshus som tog fram speciella mindre kataloghus till unga familjer. Husen hette ”Lyan” och unga familjer kunde köpa husen och sedan bygga på. Vissa familjefädrar var ju snickare, anställda i båtverkstaden, och de kunde bygga på sina hus själva, vilket var mycket förmånligt.

Foto: Flygfoto över Storebro 1967, Kalmar läns museum