Tillbaka

Essomacken

Efter andra världskriget kom bilboomen i Sverige. Så småningom var det inte bara de välbeställda och åkerierna som ägde en bil utan det blev allt vanligare för svensken att äga en personbil. Bara mellan 1945 och 1946 steg antalet bilar från 50 000 till 140 000 i Sverige. Volvo lanserade vid den här tiden sin första personbil av efterkrigsmodell, PV 444 och 1956 lanserades en annan succémodell: Volvo Amazon. Landsortsbefolkningens liv förändrades mot ökad rörlighet och många människor började bygga upp en försörjning runt bilen, bland annat bensinstationsägare och verkstadsmekaniker. Även taxinäringen växte fram på 1950-talet och alltfler orter fick en taxitjänst.

Macken i Mörlunda startades efter andra världskriget av Holger Andersson som erbjöd sina kunder som för det mesta var näringsidkare och lantbrukare, bensinförsäljning kombinerad med rundsmörjning och service. Holger, innehavare av Mörlunda Bilservice eller Essomacken, som det hette i folkmun, hade köpt anläggningen av Gustav Gustavsson 1949. Macken var den enda av sitt slag i Mörlunda vid den tiden. Visserligen kunde man köpa bensin på flera ställen i samhället. Järn-Pettersson sålde Shell bensin från Wici-pump. Likaså Svenssons som tillhandahöll Esso bensin. Ute vid ”platsen” var Gulf bensin representerat. Det fanns också bilverkstäder men Essomacken var den enda servicestationen. Holger sägs ha servat alla Mörlundas bilar som för det mesta var bilar av näringsidkare och lantbrukare.

Det ska sägas att det naturligtvis inte bara var bilister som besökte Essomacken. Man får inte glömma att det fortfarande fanns de som använde häst och vagn. Bränsle till hästarna kunde inte levereras av macken, men det behövdes ofta fyllas på luft till däcken.

Telefonnumret till macken var nr.2. Det blev alldeles tyst när man ringde och begärde Mörlunda nr.2. ”Är det möjligt eller skoja du”, var kommentaren eftersom telefonnumren ofta hade flera siffror och inte bara en.

Tillbyggnaden på macken hyrdes av taxiägarna. På 50-talet var det upp till fyra taxiförare. Otto Carlsson körde en taxi med gengasdrift. Gengasen som framställs genom förbränning av ved blev ett alternativ efter andra världskriget då det var brist på bensin. Det gjorde dock att Otto ofta fick stanna på vägen mitt i en körning för att fylla på gasaggregatet med ved.

Taxistationen var också en samlingsplats där man kunde höra nyheter om vad som hade hänt i omgivningen. På den tiden så var det många som åkte taxi, särskilt lördagskvällar. Speciellt när det var dans i Rosenfors Medborgarhus eller i Blå Hallen i Hultsfred. Mörlundaborna var mycket festglada och på lördagar var det ofta fult fart fram till klockan ett på natten.