Mörlunda
Mörlunda Cykelklubb
Under mellankrigstiden och fram till 1960-talet var cykelsporten en av Sveriges största nationalsporter. Det största loppet var Sexdagarsloppet som arrangerades åren 1924–1975, ett etapplopp som bara var öppet för amatörer. Importen av utländska cyklar släpptes fri 1960 och växte explosionsartat. Även Sveriges framgångar i internationella cykellopp ökade allmänhetens intresse för racercyklar under 1970-talet och folk ville nu ha cyklar med 10 växlar, tunna däck och bockstyre. Att det fanns ett intresse för cykelsport i Mörlunda märks genom att det redan 1947 fanns tre blomstrande cykelbutiker i samhället.
Mörlunda Cykelklubb är känd för att ha varit in av distriktets bästa klubbar. Redan i början på 1970-talet konstaterades i tidningarna att det var sammanlagt 33 gånger som någon av Mörlundas cyklister stått på segerpallen. Då hade föreningen redan ett 70-tal medlemmar och av dessa var hälften aktiva åkare. Cykelklubben blev också känd för sina framgångsrika profiler som till exempel Georg Johansson, också kallad Gegge Grönvik som under 1960-talet tillhörde sverigeeliten bland oldboyscyklisterna.
Mörlunda Cykelklubb startades i början på 1960-talet av polisen Sture Hazard, bankkamreren Nils Säv, Bengt Karlsson och Stig Danielsson. Något tidigare hade det funnits en cykelklubb i Ryningsnäs, i Mörlundas omnejd. Där hade Stig Danielsson växt upp som barn och fått sitt stora cykelintresse och det kändes helt rätt att vara med och starta upp en ny cykelklubb i Mörlunda. Mörlunda Cykelklubb fick klubbfärgerna grönt och svart, samma färger som den nedlagda cykelklubben i Ryningsnäs hade haft.
Cykelklubben arrangerade Sydsveriges då största tävling, Mörlundarundan och man åkte också på olika tävlingar i Småland, Skåne eller SM i Örebro. Mörlundabor som var med på den tiden berättar att cykelklubben hade en mycket stor betydelse för hela samhället i Mörlunda fram till dess avveckling på 2000-talet : ”Varenda unge i Mörlunda var ju med i någon av klubbens tävlingsklasser. Det var uppdelat i olika klasser: pojkar, debutanter, ungdomar, A&B, elitåkare och Old Boys. När det var tävlingar så var det alltid minst sju till åtta familjer som följde med till alla tävlingar. Mammorna gjorde i ordning fikakorgar och alla hejade på Mörlunda-cyklisterna. Speciellt roligt var det när vi i Mörlunda hade cykeltävlingar med vanliga cyklar, alltså standardcyklar, inte tävlingscyklar. Då fick alla vara med: unga, gamla, tanter och gubbar, mammor och pappor.”
