Storebro Bruk
Brukets historia går tillbaka till 1728, då W M Pauli erhöll privilegium för en stångjärnshammare vid Stångån i Sjundekvill. Den fick senare fick namnet Storebro. 1736 fick man tillstånd att starta en masugn. I början på 1800-talet anlades det även ett litet klockgjuteri, där man bland annat tillverkade spishällar, klocklod och kokkärl.
I slutet av 1850-talet övergick Storebro till brukspatronen Johan Tillberg på Falsterbo bruk. Under den tillbergska eran som varade fram till 1910, skulle Storebro satsa på en rad nya produktionsområden. Masugnen försvann 1880, men hammarsmide, gjuteri och manufaktursmide fanns kvar under hela 1800-talet och först 1912 upphörde stångjärnstillverkningen.
Redan 1850 hade man börjat med brännvin i fabriksmässig skala, en verksamhet som pågick till 1880 då brännerianläggningen byggdes om till en av landets första cellulosafabriker. Den massa som framställdes här var av så god kvalitet att den vid 1800-talets slut ansågs vara den förnämsta i Sverige.
1910 övertogs Storebro bruk av ett konsortium som sålde mycket av brukets egendom och verkstadsdriften kom att dominera i Storebro. Under första världskriget tillverkade man svarvar och i början på 1930-talet ökade efterfrågan på svarvar ytterligare, vilket gav utrymme för två svarvverkstäder i det lilla samhället: Storebro Bruk och AB Örnmaskiner. Det sistnämnda startades av Ivar Gustavsson, tidigare springpojke vid bruket, och skulle ha stor betydelse för Storebros utveckling under 1900-talet. Redan under 1930-talet började Örnmaskiner få ett visst övertag gentemot ”storebror” Storebro Bruk.
Vid Storebro Bruk bedrevs motor- och svarvtillverkningen parallellt fram till andra världskrigets utbrott. Liksom under det förra kriget kunde tillverkningen av motorer inte upprätthållas på grund av brännoljebrist. Istället satsade man på gengasaggregat. Efterfrågan var stor och av Stockholms droskägare körde 300 med aggregat från Storebro. Gengasaggregaten gjorde Storebro bruk till det större av de båda bruken. Efter kriget behövde man hitta nya produkter vid sidan om metallbearbetningsmaskinerna. Alternativet blev värmepannor till såväl villor som hyresfastigheter som till träindustri och sopförbränningsanläggningar, en tillverkning som skulle pågår till slutet av 1960-talet.
Örnmaskiner hade dessutom startat småbåtstillverkning i industriell skala. Det började med att man anställde estniska krigsflyktingar i den mekaniska verkstaden. Många av dem hade varit båtbyggare i sitt hemland, en syssla de fortsatte med på lediga stunder. Företagsledningen beslöt att ta vara på estländernas yrkesskicklighet genom att slå sig på försäljning av småbåtar. De första båtarna var roddbåtar och snipor, en produktion som låg helt rätt i tiden. Folk hade börjat få mer fritid och efterfrågan på båtar steg. Snart inleddes ett samarbete med Elektrolux som tillverkade utomhusmotorer. Resultatet blev Sveriges första campingbåt, Luxbåten. De största framgångarna kom dock med Örnmaskiners egna modeller: Solö, Svanö och Bergö. Örnmaskiner var nu ett företag med två huvudprodukter: Svarvar och fritidsbåtar. 1960 arbetade 138 personer i den mekaniska verkstaden, där svarvar till ett värde av 4 000 000 kr tillverkades. Samma år arbetade 117 personer i båtfabriken, och värdet av de tillverkade båtarna uppgick till 2 588 853 kr.
1963 tog Örnmaskiner över det gamla bruket och det nya företaget behöll namnet Storebro Bruk AB. Båttillverkningen hade nu blivit så stor att en anläggning vid kusten nu blev nödvändig. 1968 inköptes det kajplatser i Västervik och här anlades en plastavdelning med tillverkning av skrov och plastdetaljer till samtliga båtmodeller. Hit förlades även slutmontering av de större båtarna samt utvecklings- och testavdelningen. På 80- och 90-talet började Storebro att bygga större motorbåtar i plast som levererades till kunder i bland annat Mellanöstern och Asien. Storebro blev under dessa år känt för att producera båtar i premiumklass.
1995 köpte Storebro Gjuteri AB ”Övre Brukets” fastigheter. Dessa byggdes om till modellverkstad, modellförråd kärnmakeri och kontor. Sedan 2019 ägs Storebro gjuteri av Storskogen. Idag produceras fortfarande båtar i Storebro i lokalerna vid ”Nedre bruket” och gjuteriet har en omfattande produktion av kvalitetssäkrat järngjutsgods. Storebro är ett utmärkt exempel hur ett industrisamhälle kunde klara sig framgångsrikt genom det egna brukets industriella överlevnadsförmåga.
Foto: Damm i Storebro 1930, Kalmar läns museum