Penåsa
Kossan Spen-Åsa: Banvallen
Spen-Åsa pratade med Sol-Blända genom dörren. Hon försökte att inte låta arg, men ibland när mammor är rädda låter de mer arga än de är. Sol-Blända förstod tydligen inte varför hon hindrat Arvid från att rädda henne?
”Jag måste komma på ett sätt att få ut henne innan Banvaktaren kommer hem”, mumlade hon för sig själv.
”Hur hamnade du där inne?” sa hon högt.
”Det var råttan Banita” Hon lurade in mig för att jag inte skulle sabba hennes hallonbuskar.”
”Hm…” Spen-Åsa sneglade på hallonbuskarna som hon precis jämnat med marken. Att låsa in Sol-Blända i källaren hade ju inte precis hjälpt… Undrar var Banita var nu?
”Förlåt att jag lägger mig i, men det där är faktiskt inte sant” hördes en kraxig röst från äppelträdet ovanför henne.
Där satt kråkan Loke med en påse hallon i klorna. Han brukade aldrig synas till om inte tåget också var i närheten, då han hade som hobby att försöka flyga snabbare än tåget och alltid vara först till nästa hållplats.
”Det går inget tåg den här sträckan just nu” sa han, som om han förstått att Spen-Åsas undrade över just detta.
”Dessutom händer det alldeles för mycket spännande saker här”.
Loke hade suttit på stugtaket när Banvaktaren gav sig av på sin inspektionsrunda och varit redo att flyga före honom mot Skärlöv – precis som vanligt. Men så såg han hur Sol-Blända snubblade på grund av råttan och blev inlåst, hur både Stor-Alvar och Spen-Åsa smög i väg till hallongömman och krockade, hur hästen Arvid kom galopperande och skrämde upp katten Espinnosa i ett träd och hur Banita sedan fasade i hans svans. Inte kunde han flyga längs banvallen då? Han måste ju hjälpa till att reda ut detta!
”Om ni bara väntar lugnt ska jag hämta Banita igen så hon kan ta nyckeln inifrån Banvaktarens stuga och släppa ut Sol-Blända innan han kommer hem igen”
Spen-Åsa nickade tacksamt och slängde samtidigt en sträng blick mot dörren, som Sol-Blända inte kunde se.
Knappt hade Loke givit sig i väg förrän Banita var tillbaka. Lätt som en plätt slank hon in i huset och vips var jordkällaren öppnad och Sol-Blända ute i gräset igen. Spen-Åsa pustade ut. Hon skulle aldrig smygäta av Banitas hallongömmor igen! Nästa gång skulle hon fråga först. Men allra först, skulle hon återställa hallonbuskarna.
Medan hon och Sol-Blända arbetade som bäst med detta kom tåget in. Eller nej, det var inte tåget. Det var en stor tjur, en häst och ett får som kom farandes in på gårdsplanen från banvallen, med tågets hastighet. De hade alla befunnit sig på Stora alvaret när Loke kom flygande och berättade hur allt låg till.
Resten av dagen betade de i lugn och ro, tätt tillsammans – en ko, en tjur, en kalv, en häst och ett får. En katt, en råtta och en kråka satt också tätt ihop och spelade fia. Och åt hallon…
Allt kändes bra!
