Tillbaka

Det avgörande slaget vid Virserum

Någonstans på näset och höjderna invid de båda sjöarna Virserumssjön och sjön Hjorten drabbade Dackes män och kungens män samman någon gång i slutet på mars 1543. Ett slag som skulle avgöra såväl Dackefejden som Sveriges framtid. Kung Gustav Vasa hade inte råd med ännu ett stort nederlag mot upprorsmännen och kanske hade det i så fall lett till kungens fall.

Det har uppskattats att ca 20 000 man kan ha deltagit i detta avgörande slag under Dackefejden.

Idag på platsen är det svårt att tänka sig hur det kan ha sätt ut och de skriftliga källorna redogör inte heller i detalj vad som skedde. De historiska källorna skriver dock hur slaget stod vid en stor tjock skog intill en sjö som låg som ett näs intill. De tyska legosoldaterna var på helspänn, de hade precis undvikit en stor bråte  – en slags fälla – i närheten av Högsby. Färskt i minnet fanns också ett annat slag från året innan när upprorsmännen nästan helt hade utplånat en tidigare styrka av legosoldater, också där i djupa skogar. När som kunde ett överfall ske från ilskna småländska bönder.

Det är omtvistat vem som sköt första skottet vid slaget men troligen var det så att när den kungliga hären befann sig uppdelad mellan sjöarnas isar, brakade helvetet löst. En av sidorna öppnade eld, troligen av misstag. Genast började parterna i panik att anfalla varandra.

Slaget började troligen tidigare än Dacke hade förväntat sig och övergick snabbt till ett kaos. Kungens egna män beskrivs i de skriftliga källorna ha skjutit sina egna soldater i den förvirring som uppstod. Soldaterna beskriver själva hur de sköt ”hux flux”, ungefär huller om buller. Mitt i detta kaos verkar Dacke och hans huvudstyrka befunnit sig vid näset, omringad av kungens män som sköt mot dem från två riktningar. Mitt i stridens hetta såras ledaren Nils Dacke när en kula gick rakt igenom båda låren. Dacke blödde kraftigt och kunde därför inte heller fortsätta leda sina män.

Nils Dacke fördes i säkerhet till Dackegrottan medan många av Dackes män tvingades ut på sjön Hjortens is där de mejades ner av kanoneld och disciplinerade gevärssalvor från de tyska legosoldaterna.

Efter en tid, när röken börjat lägga sig och kanonernas muller tystnat, var platsen fylld av döda kroppar och hästar som färgade snön röd.