Tillbaka

Dalskärs Camping

Campingen fanns ursprungligen enbart på udden vid badplatsen. Skepparsmeden Edvin Branting tog upp 2 kr i avgift per tält varje kväll. För det var just tält det var frågan om. Även i början av 60 talet då Per Thorell tagit över ansvaret var det sällsynt med husvagnar och de som fanns var betydligt mindre och smalare än idag. Campinglivet var överhuvudtaget mycket enklare. Det fanns en liten kiosk och i ett litet hus strax framför smedjan fanns disk- och köksutrustning.  Det fanns utedass men ingen dusch. Tvätta sig gjorde man i havet. Som mest tog man emot 40-50 tält på en högsäsong.

Leif Lindberg berättar:

”Turismen i Bergkvara är en sommarturism. Det är ett fenomen från tiden efter 2:a världskriget när folk fick det bättre. Många attraherades av havet. Att bo vid havet. Att vara i havet. Den fria horisonten lockade. Den stora händelsen var alla sommarstugor som kom till här längs kusten under ett tjugotal år i med början på 1950-talet. Och sedan kom ju campingen. Det var inte camping som idag utan man kom med sin lilla bil och hade ett tält. Det tog ju väldigt liten plats. Dalskär blev ju intressant. Men det var oorganiserat. Man campade överallt där det gick. Badande och campare huller om buller. Det var då skeppssmeden Branting kom in i bilden. Han hade en smedja där ute och var en mycket omtyckt person. Han blev kommunens man som tog upp avgifter för campingen och i gästhamnen. Det skötte han själv tills han var över 90 år gammal.

Sedan insåg politikerna på 60-talet att de måste organisera Dalskärsområdet bättre. Man tog fram en plan för hur det skulle se ut. Udden skulle vara reserverad för de badande och det skulle finnas kiosk och restaurang samt några övernattningsstugor. Huvuddelen av campingen skulle ligga längre västerut. Men där var stora områden som var väldigt sanka. När jag kom in i det här projektet fyllde vi ut och skapade nya ytor och justera strandkanten. Hade vi inte gjort det då hade campingen bara varit 40% av vad den är idag. Det syns inte att det är utfylld mark. Idag är det väl utbyggt med elförsörjning. En förutsättning var ju att få ut vatten och avlopp. Ledningen går över Skytteholmen. Så när man byggde bättre dass där kunde man ansluta till samma ledning.

Det fungerade oerhört bra under många år då kommunen ägde campingen och underhöll alla hus med en arrendator som drev det och betalade avgiften. Dalskär är väldigt populärt. Men turismen har inte utvecklats alls i kommunen. Det beror på att man inte har satsat och ser man det utan goda bad och utan fisk i havet har många goda parametrar fallit bort för att vara attraktivt att vara här.”

I slutet av 60-talet byggdes den nuvarande receptionen och kiosken flyttades dit. Vid denna tid fanns inga mobiltelefoner eller telefonkort. På campingen fanns i stället tre telefonautomater som man laddade med enkronor. En gång tömdes automaterna på 33 tusen enkronor. Enkronor behövdes också till spelautomaterna i kiosken. Efter 19 år tog Kennet Eriksson över arrendet och fortsatte utveckla verksamheten. Sedan i slutet av 90-talet drivs den i privat regi.

Bild: Beskuret vykort, 1970-tal, Björn Ramels segelbåt Sjutton