Tillbaka

Sjömansberättelser

Ljungman Karlsson

Alf Karlsson:  Min farfar var obefaren ljungman, 16 år gammal. Han var på väg till England med Lise från Bergkvara. Som obefaren ljungman var man kaptenens slagpåse. Han fick utstå misshandel. Han skulle helt enkelt tuktas som man, lära sig vett och etikett. På vägen till England fock han slag och sparkar och när de var på väg hem bestämde han sig för att ”det här var sista gången jag satte min fot på den här båten”. Han visste vad som gällde: att bryta ett kontrakt betydde fängelse. Men När han kom hem till Bergkvara hoppade han av och begav sig hem till norra Ragnabo där hans mamma bodde. Hon körde ut post i Påboda och kallades för Post-Inga (hon hette Ing-Marie).

”Nu har jag hoppat av!” ”Axel Artur Karlsson, vad har du gjort? Länsman kommer vara här inom några timmar. Du kommer åka i fängelse.” ”Mor hjälp mig!” ”Två gamla systrar känner jag i norra Ragnabo. Där skulle du kunna gömma dig.”

De går bort till de gamla systrarna och frågade om det gick att gömma honom på vinden? ”Det är inga problem” sa de.

Post-Inga gav sig av till Kalmar. Under tiden ko Länsman och knackade på.  ”Har ni sett en strykare här i området?” ”Nej vi släpper absolut inte in några karlar i vårt hus! Jag lovar och svär” ”Då fortsätter jag” sa länsman.

Ing-Marie åkte först till en läkare på Kalmar lasarett och fick ett intyg om misshandel. Sedan ordnade hon med en ny fartygsbok så att han kunde ta hyra på ett nytt fartyg. Han kunde inte ta ett kontrakt i Sverige, så hon skaffade också en biljett till Malmö. På natten smugglade de in honom till Kalmar så att han kunde ta tåget till Malmö och i Köpenhamn mönstrade han på en skuta. Där fick han vara ett helt år, tills brottet var preskriberat i Sverige.

Men nu hade han problem med kocken. Kocken hatade svenskar. Det gick så illa att när han gick förbi kabyssen där kocken stod och lagade mat fick han backa när något kastades ut. Det var skållhett vatten. Kocken försökte skålla honom. Farfar fick tag i honom i nacken och slog ner honom. Det dunsade till ordentligt så kaptenen kom och frågade vad de höll på med? ”Jag gav honom klör för han höll på att skålla mig med vatten”. ”Det var bra Karl. Nu följer du med mig så delar vi på en Whisky. Jag har väntat på att han skulle få stryk så det blir lite ordning på honom” sa kaptenen.

När de kom i hamn fick de se kocken packa sina kläder i sin sjösäck. Han mönstrade av och kaptenen ta tackade att han hade blivit av med honom.

Huset som det två gamla systrarna ägde, köpte min farfar när de sålde, och flyttade ihop med min farmor Gerda Karlsson. Huset monterades ner, i norra Ragnabo. Hälften tog han sjövägen i sin roddbåt och resten landvägen. Även en järnspis på en kärra. Han köpte en tomt i södra Ragnabo där han satte upp huset. Det står där än idag. Min farbror sålde det 1969. Han har skrivit ner en livs historia om det stället.

När Bergkvara slocknade

Alf Karlsson:  Min farbror som hette Ingvar, mörklade hela Bergkvara en dag. Han gick och lekte med en rullgardinsfjäder som han slängde upp i luften. Så fick han för sig att han skulle slänga den över högspänningen, men den fastnade mellan två trådar, så det small till. Han sprang in till sin mamma Gerda, men sa ingenting. ”Ingen ström?” sa hon.  Hela Bergkvara var strömlöst. Länsman kom och undrade vem som gjort sabotage. Mamma Gerda svarade att pojken varit inne hala dagen. Så länsman fick gå vidare till nästa hus.

Foto: En strandkant på Kårö, 1945, Kalmar läns musuem