Tillbaka

Personligheter från Bergkvara

Alla orter och tider formar sina egna original.

Leif Lindberg: Det var så att lantbrukaren som drev Skällenäs 1 – som idag är Vågen – såg att någon plockade potatis på hans åkrar på höstkanten. Han tänkte försöka sätta stopp för detta. Då fick han se en person som vi kallar för Joel som låg där och plockade och slängde potatisar så det smattrade i zinkhinken. Han gick fram och knackade honom på axeln. Då for Joel upp, stirrade och sa ”herre gud, hur har jag kommit hit?” Han låtsades att han gick i sömnen. Han behövde potatisen så ingen skugga över honom. Han hade flera barn och väldigt fattigt och jag hoppas han fick hinken med potatis med sig hem.

Sedan kan vi ta Oves bravader. En för varje affär. Han bröt sig ständigt in och nallade grejer. Ett av många inbrott skedde i vår butik. Den som tog sig in hade varit inne och haspat av ett fönster så att det gick att öppna på natten sedan, utifrån.  På morgonen kom flickorna in till mig och sa att det varit inbrott igen. ”Men vi vet vem det är för det ligger kolapapper på vägen mellan godisståndet och fönstret och vi vet vem som gillar den kolan. Han handlar i affären.”

Sedan bröt han sig in i affären i Gökalund också. Han som hade affären tröttnade på detta och beslöt att sova över i butiken för att ta tjuven på bar gärning. I halvmörkret möttes handlarn och Ove och en väldig tystnad uppstod, till Ove sa ”Vad gör du här?”

Polisen gillade honom för så fort det hände något i Bergkvara sa de ”Kan det vara Ove som gjort det här?” och så var det oftast det. Så de fick en oerhört positiv statistik på polisstationen i Torsås.

Alf Karlsson:  Vi hade en Länsman i Bergkvara som hette Mörk. Han var sådan att var det en liten örfil så var det en riktig käftsmäll. Då kunde man vara sönderlsagen. Vad et en spark på knät hade man sparkar av benet, kunde han skriva. Därför kallades han Mörkrets furste.

Bengt Åhstedt: Vi kan ta en historia om en gammal gubbe som fanns här i slutet av 1800-talet. Han hette Johan Engström man kallades allmänt för Johan Kanon. Han gick här nere i hamnen och skrotade. Han hjälpte till med trossen vid tilläggning och när båten skulle gå. Han gjorde små ärenden. Min farfar var befälhavare på ett fartyg som gick till England. Han och farmor bodde i Djursvik. När farfar kom fram till England skickade han telegram hem. Då gick Johan från telegrafstationen till Djursvik och lämnade telegrammet. Då fick han kaffe, en sup och kanske 50 öre för besväret. Det fanns en man som hette patron Andersson som hade affären som senare blev Alm & Bergs. Han skulle skoja med Johan en gång. Flottan låg i Kalmar sund och hade skjutövningar. ”Idag skjuter de med kanoner Johan” ”Ja, men de laddar med patroner” svarade Johan.

Han bodde i ett hus här borta. Han hade ingen nyckel med sig och tänkte att han kryper ner genom skorstenen. Men han fastnade i skorstenen. Drängarna på gården Skällenäs II hörde honom på morgonen så de drog upp honom ur skorstenen. Men han hade suttit där hela natten.

Foto: Segelfartyg i Bergkvara hamn, årtal okänt