Tillbaka

Garpen

Garpens fyr utanför Bergkvara är idag ett populärt turistmål. Men fyren har varit livsnödvändig för sjöfarten. Fyren byggdes 1893 och 1934. Innan den första fyren byggdes fanns endast ett stångmärke på ön.

Bengt Åhlstedt berättar:

”Den byggdes 1893, sedan fick man riva den då man hade köpt för dåligt tegel. Det vittrade sönder. 1934 byggde man fyren vi ser idag. Man gjorde ett fällhugg, precis som man fäller ett träd och så drog man ikull den med taljor.”

Fyren var bemannad fram till 1967. Fyrljuset kom från en fotogenlampa med kraftig veke. Fyrvaktaren fick fylla på fotogen och se till att veken inte brunnit ut.

Fram till 1946 fanns ingen el på ön. Ved till värme fraktades från fastlandet. Men telefon installerades redan på 1930-talet. Numret var ”Bergkvara 81”.

Garpen hade bofast fyrpersonal.  På ön fanns fyrmästar- och fyrvaktarbostad, skolhus, vedbod med avträde, fotogenhus och tvättstuga. Skolhuset användes dock aldrig som skolhus. I stället blev barnen inackorderade hos släktingar på fastlandet och gick i skola där från det att de fyllt sju år.

Att vädret kan slå om snabbt och orsaka farliga situationer för dem som befinner sig på sjön mellan Garpen och fastlandet är allmänt känt.  Den mest tragiska påminnelsen om detta skedde den 26 juli 1925 då tio ungdomar seglade från fyren in till Bergkvara. Just den är dagen låg familjens motorbåt inne i Bergkvara hamn och de tog därför segelbåten. Tre av dem – Karin, Elsie och Evald – var barn till Fyrvaktaren Hjalmar och hans hustru Siri. De övriga ungdomarna var släktingar och vänner till syskonen. Fyra av dem skulle resa hem till Flyeryd i Blekinge senare samma dag. Karin seglade båten. Hon var en van seglare. De överraskades av ett kraftigt åskoväder och kantrade på 3 meters djup. Panik uppstod och alla tio drunknade innan räddningsbåt hann fram. Mamma Siri stod på stranden och såg allt men kunde inget göra.

En annan otäck olycka hände i slutet av 40-talet.

Alf Karlsson berättar:

”Det skulle muddras i Bergkvara hamn på 40-50-talet.  De skulle ha in en större pråm och en lastmaskin och grävmaskin. Min far arbetade på Skånska cementgjuteriet på den tiden som dykartekniker och höll även på med sprängämnen. Den här gången hade han ansvar för dykarna och att montera den stora dykarklockan. Det var ett tungt arbete. Han var väldigt orolig att pråmen skulle komma just den här dagen.

Enligt väderleksrapporten kunde det börja blåsa upp, men de skulle iväg ändå. Min far funderade länge och väl och sedan sa han till dykaren att ikväll få du ge mig telefonnumret för det kan hända något om vädret svänger. Ne, sa han, du får inte tag på mig ikväll, jag ska på fest i Karlskrona. Enträgen som farsan var så fick han telefonnumret. Far kunde inte få ro i kroppen. Klockan kvart över elva ringde telefonen. Då hade pråmen kantrat utanför Garpen med lastmaskin och grävmaskin. Larmet gick att de måste ut med en röjningsdykare omedelbart. Min far ringde till dykaren nere i Karlskrona på festen. Dykaren var väldigt irriterad. Väldigt  dragen, rätt så full. ”Nej jag kan inte komma”. ”Du måste komma” sa farsan.

Klockan två på natten kom dykaren och han var rejält dragen.  Så min far hade ett rejält sjå att kunna hålla i dykaren. Har var i tjänst i 24 timmar. Några personer följde med ner i djupet och drunknade. Det var riktigt otäckt. Än idag ligger grävmaskin och lastmaskin kvar där ute.”

Foto: Nya fyren på Garpen bygges. Karlsson, Palle och Dahlin junior vid cementblandaren, 1934, Kalmar läns museum