Tillbaka

Lindbergs

Redan 1719 fick Bergkvara sina första bofasta invånare, ”köpdrängen” Johan Johansson. Johansson placerades i Bergkvara för att bedriva handel för Kalmars räkning. På den Lindbergska gården står än idag en liten timrad stuga som man tror har varit Johan Johanssons hem och därmed även Bergkvaras allra första hus. Stugan var till hälften inredd som handelsbod där bönderna i trakten kunde köpa salt, tobak och fisk.

Det var familjen Kastman som uppförde huvudbyggnaden ”Lindbergska huset” på 1830-talet. De hade då haft affärsrörelse där i omgångar i 120 år. Då kallades den den Kastmanska gården.

Men hur blev den Lindbergs?

Jo, på 1870-talet ägdes gården av en Åke Nilsson som var svåger till Håkan Petersson. Verksamheten övertogs så småningom av Håkan.

Emil Lindberg från Öland arbetade som ung i ett annat av Bergkvaras handelshus som ägdes av en släkting till honom och senare av hans svåger Carl Andersson. 1892 övertog Emil den verksamheten, 28 år gammal. Emil gifte sig sedan med Håkans Peterssons dotter Frida och övertog även fastigheterna på den Kastmanska gården. Sedan dess har det hetat Lindbergs. Affärsverksamheten drevs sedan i 4 generationer Lindberg. 1892-2000

Bengt Åhstedt: Erik Kastman kom hit 1749 och var här till 1759.  Sedan gick han i konkurs och försvann härifrån ett tag. Hans som kom tillbaka hit. Peter Kastman. Det har varit flera Kastmans.

Christer Harryson : En stor del av det kvartertet hängde ihop. Huvudhuset finns kvar, men det är ju moderniserat. Något är borttaget. Bland annat en stor kvarn som stod på tomten som monterades ner och flyttades till Gotland.

Bengt Åhstedt: Idag är det ju Lindbergs som äger men det har varit flera ägare emellan. Emil Lindberg kom hit från Öland.

Leif Lindberg: Ett handelshus som i dagligt tal fortfarande kallas för Lindbergs även om vi har lämnat rörelsen, är ju starkt förknippat med Bergkvaras historia. Bergkvara kom in på den offeciella kartan 1616 när man fick bedriva marknad i Bergkvara. Annars var ju handeln förbehållen städerna där man tog tull vid stadsmurarna. Men Kalmar köpmän fick bedriva handel här tack vare hamnen och närheten till Danmark (Blekinge var då fortfarande danskt). Den första affärsboden byggdes 1719 och det huset står fortfarande kvar. Den är flyttad från sitt tidigare läge och går man upp på andra våningen kan man se att man inte varit så noggrann. Takbrädorna sitter lite hur som helst. Varannan har fina Karolinermålningar och varannan visar den gamla baksidan.

Därifrån försåg man fartygen som kom in med utrustning proviant.  Tidigt drevs detta av familjen Kastman. Huvudbyggnaden byggdes 1835 ungefär och står kvar än idag i gott skick. Under de 28 år jag var chef där vårdade vi huset precis som min far och min farfar hade gjort.

Handelsrörelsen utvidgades efter hand och blev med diversifierad och blev en grossiströrelse. Skeppsfurneringen blev en livsmedelsbutik som på slutet blev snabbköp. Företaget utvecklades till att sälja lantbruksprodukter som man kunde ta in över kajen, gödning och foder och byggmaterial och sådant som gjorde att livsmedelsbutiken bara var 6% av omsättningen när den avvecklades. När det var dags för familjen att lämna överläts företaget till tre av våra anställda. Det var viktigt för oss att det skulle leva vidare. De fick överta det på samma vilkor som om de hade varit några ut släkten.  .

I 278 år kunde man köpa dagligvaror här. Från början såldes mest varor förknippade med sjöfarten men det var också en lanthandel för hela bygden med stort sortiment.

Allt såldes över disk och det mesta i lösvikt. På 1960-talet byggdes affären ut till snabbköp. Butiken lades ner 1997. Lantbruksdelen såldes till Svenska Foder Ab som fortfarande använder hamnen för import av gödning. Byggmaterialdelen övertogs av tre anställda under namnet Lindbergs Bygg och Färg.

Foto: Lindbergska, före detta Kastmanska handelsgården, ca 1905