Penåsa
Kalven Sol-Blända: Världsarvet
Sol-Blända kravlade sig upp på alla fyra benen medan ögonen sakta vande sig vid mörkret. Hon gick fram och buffade på dörren med mulen men den gick inte att öppna.
”Banita!” ropade hon. ”Sitter det någon nyckel i dörren på utsidan? Kan du vrida om den på något sätt så att jag kan öppna dörren?” ”Ingen nyckel!” svarade Banita. Suck! Skulle hon behöva vänta tills Banvaktaren kom hem? Skulle han ens ha något ärende hit och upptäcka att hon satt här? Hur skulle han reagera när han såg henne? Här kom han i godan ro efter sitt arbete och skulle ta sig en god potatis och så stod hon där i mörkret när han öppnade dörren. Han skulle ju kunna få en chock och dö knall fall! Nej, hon måste komma ut innan han kom hem.
Hon hade i alla fall gott om mat under tiden. Här på södra Öland odlades mängder med saker som blivit både till mat och dryck och som banvaktaren samlat på sig i sitt skafferi där Sol-Blända nu satt fånge. En som hjälpt till att odla all denna mat var ju hästen Arvid. Han drog bondens plog! Han var stor och stark. Han skulle säkert kunna knuffa upp den här dörren också! Hoppas han var ledig idag… ”Banita! Baniiita! Kan du hämta Arvid?” Men Banita svarade inte. Vart hade hon tagit vägen? Ingen annan visste att hon var instängd här. Nu blev Sol-Blända rädd. Tänk om hon aldrig skulle komma ut??? ”Hjäääälp!”
