Tillbaka

Varv i Bergkvara

1800-talets andra hälft blev bonderederiernas glanstid i Söderåkra socken. Dessa rederier ägdes av de lokala bönderna, som insett att jordbruket inte riktigt räckte till som inkomstkälla. I stället valde grupper av bönder att gå samman i partrederier. I ett av dessa partrederier kunde 20–30 bönder bekosta ett handelsfartyg tillsammans.

Fartygen fördes i regel av sjökaptener som var delägare i rederierna. Skepparna var också hemmahörande i socknen. Av de över 80 fartyg som byggdes i socknen mellan 1820–1890, var flertalet avsedda för Bergkvara köping eller socknens bonderederier. Virket till fartygsbyggena hämtades ur partredarnas egna skogar. Vintertid var det skepparna och partredarna som gick ut i skogen för att se vilka träd som skulle fällas och föras ned till stranden och bli till nya fartyg.

Christer Harryson: Det fanns ju ett par varv. Varven var inte ett varv i vanlig bemärkelse utan man byggde på strandkanten med en lätt lutning ner i vattnet. Det var djupt vatten precis utanför så att man lätt kunde sjösätta skrovet när det var färdigt. De utrustades färdigt med rigg när de var sjösatta.  De var aktiva runt förra sekelskiftet.

Bengt Åhstedt: Primo var den sista som byggdes, på 1920-talet någon gång.  Fanns fyra olika varv i Bergkvara. Ett låg alldeles bortanför sjöfartsmuseet, ett där stationshuset finns och ett där dagens reningsverk ligger, närmast badudden. Det fjärde varvet var på Dalskär, på badplatsen.

Alf Karlsson: Branting hade skeppsvarvet på Dal  skär. Där jobbade min far när han var väldigt liten och drog bälgen. Hans farfar var timmerman där när han var hemma från sjön. Han var även timmerman på Djursvik. Där var det värre för där fick man stå i kö på morgonen. Rättaren gick och pekade vilka han ville ha. Hade man otur fick man gå hem utan någonting.

Foto: Lossning av varor i Bergkvara hamn, 1952, Kalmar läns museum